Ingela Bergdén

Det sägs att man måste nå botten för att se solsken igen.



Idag är det definitivt inget solsken ute, det är värsta
höstregnrusket, men däremot börjar mitt hjärta & min själ
fyllas med glädje, hopp & sol igen.

Det har varit en väldigt dyster & trist period i mitt liv ett
tag men jag är på väg upp ur mitt nattsvata hål...äntligen.

Missfallet & att jag förlorade jobbet tog musten ur mig helt &
med Arvid sjukdomar så blev det bara för mycket.

Jag är så glad & tacksam över att jag har en sån underbar familj
& underbara vänner som förstår & stöttar när det behövs.
Utan dem vet jag inte hur det här hade slutat.

Jag hoppas att vi har fått vår beskörda del av elände nu,
för nu ska vi påbörja vårt nya liv.

Det har som sagt varit en pärs för oss allihopa men det har
hänt en hel del positiva saker nu det senaste som hjälpt mig
på fötter igen.

Jag startade den här bloggen för att min familj & mina vänner
är utspidda lite varstans både här i Sverige, på Sicilien & i andra
delar av världen.
Jag ville att mina nära & kära, både familj & vänner skulle
kunna följa min & barnens vardag då vi bara har träffats vid några
enstaka tillfällen per år & knappt det.

Men under den här dystra perioden har det varit telefonkontakt
som varit i centrum istället.
Bloggen har fått vara vilande med tillfälligt avbrott under en tid
men nu ska den igång igen...

Jag hoppas att ni, familj & vänner, återigen vill följa vår vardag
med allt vad det innebär...motgångar & medgångar, glädje & sorg.

Det blir lite förändringar nu för om knappt två månader flyttar vi
tillbaka ner till Blekinge...