Känns helt galet att åren går så fort.
Sofia fyllde tjugofem nu i november, Anna fyller snart tio och Arvid är sju snart åtta. Och jag... jag är tjugoåtta. Eller? Nej inte riktigt men jag kommer alltid att känna mig som det. Föralltid, förutom i spegelbild och på papper. Som ju faktiskt visar några år till...
Men det är ju inte det som räknas eller hur?!


Med en intim, mysig interiör och en fantastisk utsikt över hanöbukten kan jag se mig själv sitta och njuta i fulla drag...och därefter ta en romantisk promenad i solnedgången med min älskade familj

Känns som en bra önskan och något att se fram emot så här i vintermörkret.