irin

...som finns är kärleken!

Det är så trist att alltid behöva skiva om sjukstugan i den här bloggen. Men vad gör man när den ena sjukan avlöser den andra?

Förra helgen var vi på en fantastiskt härlig hotellweekend i Göteborg med fina Familjen Holmberg. Vi bodde på Hotell Gothia, var på Universeum, Alfons Åbergs Kulturhus, åkte Paddanbåtarna, var två heldagar på Liseberg och hade Hattkalas för Arvid hemma hos Sofia. Vi avslutade med en snabbtur till Ullared på hemvägen.

Tyvärr blev Anders sjukt dålig på söndagsmorgonen så det blev ingen kul resa hem och hela denna veckan har varit uppochner för oss alla.

Anders & Arvid är tillbaka på jobb och dagis men Anna stackarn som förmodligen fick i sig mjölkprotein av misstag trots att vi var så noga med maten är fortfarande hemma. Fyra dagars medicinering börjar ge resultat skönt nog. Så krafterna i den lilla kroppen börja komma tillbaka.

Idag kör vi hemundervisning med både matematik, svenska och naturkunskap.

Vilken underbar känsla det är för en trasig själ att springa barfota en stund för att få ut lite av ångesten...
Prova vet ja!

Idag klockan 09.07 för fem år sedan plockades världens sötaste kille ut ur min mage!

Det var en gång en mamma och en pappa som åkte till sjukhuset för att få ut bebisen i magen.
Pappan fick ta på sig roliga doktorskläder och mamman likaså.
När de kom till operationsrummet fick mamman en stor spruta i ryggen så det inte skulle göra ont och sedan satte doktorn igång med att ta ut bebisen
Och ut kom det...
-En trollunge med en brun kaluffs och med långa fingrar och tår...

Så börjar sagan som Arvid älskar att höra om och om igen. Sagan om när världens finaste trollunge föddes.

Idag är det alltså fem år sedan och trollungen är fortfarande världens finaste...och busigaste!

Det är tyst i huset och alla sover förutom jag. Det blev en väldigt sen kväll för barnen igår så idag låter jag dem sova så länge som möjligt.

Själv har jag myst ner mig under filten i soffan framför tv:n och försöker mota undan panikångesten så gott det går...

Idag är det den första maj och jag hoppas på att det blir en fin solig dag gör det är precis det jag skulle behöva idag. En härlig solig utedag med familjen i naturen så man kan tanka massor av välbehövlig energi.

Sköna maj välkommen!

...& ny cool frisyr!

Förr eller senare vänder vindarna.
Just nu blåser det motvind riktigt ordentligt men jag har lärt mig att man blir starkare för varje motgång man överlever. Och överlever det gör jag alltid. Jag vill inte gå närmare in på allt tråkigt ännu men vill inte heller låtsas som om allt är rosaskimrande och bra.

Idag är det valborgsmässoafton och våra planer som var att fira i husvagnen på campingen i Hällevik ställdes in på grund av just vindar, det är inte så mysigt när det blåser och det är ju super kallt så vi tar grill och chill med familjen Johansson här hemma istället.

Trevlig Valborg kära ni!

När allting rusar runtomkring en och man inte hinner med, är det då man är på väg...?

Försöker hålla näsan ovanför vattenytan men nu går det snart inte mer.
Jag trodde jag var starkare än så här men nu orkar jag inte längre.

Panikångesten ligger som en grå dimma över huvudet på mig och den inre stressen äter sakta upp mig inifrån.

Livsomvändande händelser, oron över barnen, familjen, framtiden, jobbet och den ena sjukperioden efter den andra har sugit musten ur mig totalt.

Återhämtning är som bortblåst och för varje gång blir jag svagare och svagare, både fysiskt men kanske mest mentalt. Den mentala tröttheten är skrämmande.

Jag orkar inte tänka, glömmer saker, är frånvarande och krafterna är som bortblåsta...

Jag vet att fasaden rasar snart om inget drastiskt händer, och det är bara jag som kan göra något åt det... Måste bara få tillbaka kraften och viljan.

Börjar med positiva bilder.

Anna in action i en av dagens fem cupmatcher!

I går provade jag att göra Snabba Lchfbrödet i micron. Fantastiskt gott, snabbt & enkelt.
Tre ingredienser, en minuts förberedelse, två minuter i micron och sen har du två smarriga mackor.
Njuter just nu en sådan med en stor kopp kaffe.
God morgon kära du!

Visst ser de fina ut?!

Idag blir det inget jobb för mig. Borde nog inte varit där igår heller egentligen.
Har fått tid hos läkaren igen i eftermiddag. Efter alla turer med min IBS så har jag frikort som tur är annars vore jag ruinerad efter vinterns alla läkarbesök och medicinköp.

Morgonen har bestått av frukost och kortspel med Lasse och Arvid. Nu ligger jag i soffan dom en urvattnad sill och lyssnar på när de fejjar ute i förrådet med växtplantering.

Jag har sagt det förr och kommer förmodligen att säga det miljoner gånger till... Vad skulle jag gjort utan mamma & Lasses hjälp?! De är guld värda!

En till som är värd sin vikt i guld är mitt älskade lilla "barnbarn", Codjo. Visst är han världens finaste!?
Här är han med bästa kompisen Bojjan

.

Så där ja!
Några djävulska sekunder med plankan resulterade i sängliggande igen.
Men skam den som ger sig, uppe med tuppen, fixa barnen, Anna lämnade Arvid på dagis ( vi bor mittemot), körde Anna till skolan och vidare till jobbet.
Sitter här med taggtråd i halsen, bankande huvudvärk, hosta och feber. Men nu tänker jag logga ut...sjuk!

Nej, nu får det vara nog!

Nu är det dags att slå näven i bordet och ta tag i mig själv! Precis som fina Cheeky gjorde i dag.

Jag är så jäklans trött på att vara sjuk och ur gängorna hela tiden. Det är på tiden att jag gör uppror nu!

Börjar direkt med Plankan, om jag så ska dö på kuppen...

När jag kom hem från jobbet idag sken solen så härligt. Jag slängde in väskan i hallen, tog ut café möblerna och tog en skön stund i solen innan barnen och maken kom hem. Rabatten & slänten framför huset är full med krokusar och snödroppar som lyser upp tillvaron med sina härligt klara färger. Nyp mig i armen, jag tror minsann att våren är här!