Vi har haft några jobbiga dagar och sömnlösa nätter då Anna och jag hittade HarryHamster liggande i buren på rygg med sina små söta fötter upp i luften. Det såg ut dom om han var död, men efter en stund öppnade han sina små ögon och såg bedjande på mig medan han sprattlade lite med tassarna. Efter en varsam vändning med hjälp av mig, lite vatten och en bit gurka kröp han in i sitt bo med staplande ben, lade dig till ro och somnade direkt.
Hans päls är tunn och ruggig, hans mage är svullen och han visar symtom på diabetes. Stackarn. I två dygn var vi så oroliga. Den "lilla lådan" inför färden till himmelen gjordes i ordning och många tårar fälldes innan han plötsligt var uppe och levde rövare i buren igen.
Skönt men ändå lite ledsamt.
Vår älskade lilla HarryHamster.