Ingela Bergdén

Igår hade jag ett fint samtal med en fin vän. Hon gav mig rådet att skriva ner händelser tillbaka för att gå tillbaka för att komma fram till då det började.

Listan är ett sätt att komma fram till var man ska börja vägen tillbaka till mig själv igen. Den är ännu inte påbörjad i skrift men efter samtal med mamma ikväll så förstår jag att jag får en lång, lång lista som blir full av mer eller mindre tråkiga händelser under de senaste fem åren.

Jag ska även göra en parallell lista med de positiva hädelser som har gjort att jag har orkat hålla näsan över vattenytan så länge ändå.

Jag hoppas bara att jag inte sjunker djupare innan jag kan på börja vägen tillbaka...

Försöker tänka men det är bara tomt. Ett tomt svart hål. Tankarna försöker nå fram men studsar tillbaka ut igen. Känner mig som en levande död. Orkar inte resa mig ur soffan upp till sängen, orkar inte stänga av tv:n fast jag inte vet vad jag tittar på, som om ögonen tittar men ändå inte ser. Orkar inte ta in något . Det är fullt men ändå så tomt, som ett stort svart hål.
Försöker fokusera på vad som måste göras och vad som händer imorgon. Får andnöd och hjärtat rusar... Blundar och andas in genom ena näsborren och ut genom den andra...in genom den ena ...ut genom den andra...in...

...som finns är kärleken!

Det är så trist att alltid behöva skiva om sjukstugan i den här bloggen. Men vad gör man när den ena sjukan avlöser den andra?

Förra helgen var vi på en fantastiskt härlig hotellweekend i Göteborg med fina Familjen Holmberg. Vi bodde på Hotell Gothia, var på Universeum, Alfons Åbergs Kulturhus, åkte Paddanbåtarna, var två heldagar på Liseberg och hade Hattkalas för Arvid hemma hos Sofia. Vi avslutade med en snabbtur till Ullared på hemvägen.

Tyvärr blev Anders sjukt dålig på söndagsmorgonen så det blev ingen kul resa hem och hela denna veckan har varit uppochner för oss alla.

Anders & Arvid är tillbaka på jobb och dagis men Anna stackarn som förmodligen fick i sig mjölkprotein av misstag trots att vi var så noga med maten är fortfarande hemma. Fyra dagars medicinering börjar ge resultat skönt nog. Så krafterna i den lilla kroppen börja komma tillbaka.

Idag kör vi hemundervisning med både matematik, svenska och naturkunskap.

Vilken underbar känsla det är för en trasig själ att springa barfota en stund för att få ut lite av ångesten...
Prova vet ja!

Idag klockan 09.07 för fem år sedan plockades världens sötaste kille ut ur min mage!

Det var en gång en mamma och en pappa som åkte till sjukhuset för att få ut bebisen i magen.
Pappan fick ta på sig roliga doktorskläder och mamman likaså.
När de kom till operationsrummet fick mamman en stor spruta i ryggen så det inte skulle göra ont och sedan satte doktorn igång med att ta ut bebisen
Och ut kom det...
-En trollunge med en brun kaluffs och med långa fingrar och tår...

Så börjar sagan som Arvid älskar att höra om och om igen. Sagan om när världens finaste trollunge föddes.

Idag är det alltså fem år sedan och trollungen är fortfarande världens finaste...och busigaste!

Det är tyst i huset och alla sover förutom jag. Det blev en väldigt sen kväll för barnen igår så idag låter jag dem sova så länge som möjligt.

Själv har jag myst ner mig under filten i soffan framför tv:n och försöker mota undan panikångesten så gott det går...

Idag är det den första maj och jag hoppas på att det blir en fin solig dag gör det är precis det jag skulle behöva idag. En härlig solig utedag med familjen i naturen så man kan tanka massor av välbehövlig energi.

Sköna maj välkommen!