Ingela Bergdén

Ja jösses vilken semester!
Nu är vi hemma igen, en dag för tidigt!
Det hela började jättebra.
Campingen är helt underbar, vi kommer definitvt att åka dit nästa sommar
oxå & förmodlingen många, förhoppningsvis härliga somrar framöver.

Tältet sattes upp utan några större problem.
Vädret var helt okej & barnen var förväntansfulla, så även maken & jag.
Vi insåg snart att den luxuösa madrass vi införskaffat till semestern
var en aning förstor för vårt lilla lilla tält...
Jag hade för mig att tältet var jättestort.
Men så fel jag hade!
Det var jättestort när jag köpte det...för då var jag singel...
Nu är vi en familj på fem personer!
Det gick inte att stänga innertältet...hihi...men , men vi knödde in den
tillsammans med Arvids resesäng.
Hur mysigt som helst trots fritt inblås...

Vi hade även tagit med oss barnens lilla strandtält som fungerade
 som Arvids egen lilla matsal...
Vi har ju insett att vi behöver ett större, mycket större, tält.
Framför allt så behöver vi massor med bättre tältpinnar!
Ska man sova i tält när det blåser 17 sekundmeter & regnet
står som spön i backen så behövs det rejäla doningar.
Ni kan ju försöka föreställa er att sova med fritt blås rakt igenom tältet hela natten!
Tur att vi hade köpt nya härliga, gosiga sovsäckar.
Alla utom maken, förstås,  gissa om han frös!
På lilla bilden ser ni honom tråckla & knåpa med silvertejp & tältlina.
Dragkedjan till lilla ingången gick givetvis sönder under en av de
många tröstlösa nattliga tältpinnekontrollerna...
Tältet höll ju på att flyga iväg, & vi likaså!

När vi vaknade dag två frågade jag kära maken om vi inte skulle
packa ihop & åka hem igen...
Jag hade fått nog...men skam den som ger sig!
Familjen Bergdén är tuff, tuffare & tåligare än vad jag trodde faktiskt.
Vi beslöt oss för att stanna & trotsa vädergudarna.
Barnen hade ju sovit som stockar hela natten trots att stormen dragit
igenom tältet & vi hade ju redan betalat för tre nätter!

Fantastiska Familjen Nilsson hade ju oxå anlänt till campingen
så vi ville ju inte överge dem.
De hade varit smarta nog att boka stuga!

Anna & Malva har så kul ihop & Lilla Tuva & Arvid kan nog bli ett
radarpar så småningom.
Maria är en av mina bästa vänner "hemifrån" & hennes käre
make Marcus är en härlig prick.
Vi har alltid roligt tillsammans med dem, så det här blir en
favorit i repris flera gånger om.

Anna & Malva drog med sig Papporna på en tidig skattjakt
nere på stranden...
Det var synd att vädret var mindre bra, för att låta lite positiv,
annars hade det varit helt underbart  att få ta årets första dopp
på denna underbara strand!
Som ni ser så är tjejerna fullt munderade mot vind & regnrusk!
Vilket verkligen behövdes.

Medan tjejerna & makarna var på expedition så smidde
Maria & jag listiga planer....
Trettio minuters bifärd till Ullared!
Så det blev operation fjäsk & övertalning när makarna & barnen var tillbaka.
Vi lovade att vi inte skulle vara borta så länge.....

hahahhahha
Sju timmar senare.....några tusen kronor fattigare...& överlyckliga
 styrde vi kosan tillbaka till våra väntande familjer...
Många gula glada Gekå-påsar blev det!
Jag passade givetvis på att använda det fina presentkort som jag
fick av Gekås på Mammagalan.
Tack så hemskt mycket!
Det blev en supersnygg vinterjacka åt mig!

När vi vaknade imorse tidigt tidigt så var det underbart väder.
Solen sken & fåglarna kvittrade så vackert.
Arvid petade mig på näsan & sa frågande
-Mamma..mammamamamamma!
Klockan visade strax innan sex, men det var bara att stiga upp.
Tur var väl det för det visade sig att det var inget långvarigt besök av solen.
Frukost-Tv:n visade på regn & mera regn vid väderrapporten,
ett regn som skulle börja efter lunch, fortsätta hela dagen & även hela
morgondagen med tilltagande vind igen.

Nu sa familjen Bergdén stopp, nu räcker det!

Efter frukosten började vi packa ihop våra pinaler,
tog farväl av famijen Nilsson, Ugglarps camping & skulle fara hem...
Trodde vi ja!
Bilfan startade inte!
Ni som känner mig, ja ni vet ju hur jag är när bilen pajar!
Hysterisk med panikångest i raketfart...
Men...dra på trissor!
Den här gången var jag helt lugn...som en filbunke!
Kanske campinglivet, vädret till trots, har fått den här hysteriska
kärringen radikalt mycket lugnare.
Anders däremot fick lite panik...
Vi ska ju åka på långsemester med bilen om några dagar,
men som tur var så fixade min händige make bilen, med hjälp att Marcus
& vår väldigt trevlige tältgranne.

Så nu...nu är vi hemma igen!
En dag för tidigt men väldigt lyckliga över att vara hemma igen.
Barnen sover, maken ligger & läser fjärde & sista boken i
Twilight-serien & jag ska, när den här rapporteringen är klar,  
påbörja den första boken...


Imorgon är det dags att börja packa...inför nästa stora äventyr!