Visst är det underbart att vara mamma till tre!
Men ibland är det fruktansvärt jobbigt!
Ena stunden sitta på golvet & rulla bollar med ettåringen Arvid,
nästa stund är det treåringen Anna som vill ha uppmärksamhet i massor
annars får hon värsta utbrottet, nästa sekund kommer artonåringen &
ber om pengar, vill prata allvar eller skäller på mig för att jag låter som
en flodhäst när jag äter...
Har hos oss är alla i trotsåldern, ettåringen, treåringen & artonåringen som
är i full färd med att bryta sig loss från navelsträngen, vilket jag förtvivlat försöker
hålla kvar ett tag till...
Hon är ju fortfarande min lilla bebis...min förstfödda...mitt allt!
Sofia är som jag har sagt förut, beviset på att man som ensamstående mamma
kan klara att uppfostra sin dotter till en helt fantastisk människa!
Jag har givetvis haft fantastisk hjälp av Mamma & Lasse, men jag är ju
navet i hela maskineriet trots allt...
Nu låter sdet kanske som om allt alltid är på topp här hemma!
Så är det inte kan jag säga!
Här är rent för jävligt ibland, kanske allt som oftast oxå...men allt det goda
uppväger allt annat.
Jag önskar att ni alla fick chansen att lära känna denna underbara unge, för
hon är fantastisk!
Min älskade Sofia, världens bästa dotter & storasyster!
Glöm inte att kika in på hennes blogg!
Du verkar vara en kanonbra mamma :-)
skrivenKramar